jag önskar jag hade en famn

att krypa in i

att få komma nära

känna mig trygg

jag lyssnar till vinden

hur den drar fram

utanför mitt fönster

jag tycker inte om blåsten

den viskar i mina öron

allt det jag inte vill höra

min önskan att du var här nu

tyvärr försvann du

utan ett ord

ännu kan jag känna

närheten av dig

min önskan att du skulle stanna

ville du inte lyssna på

det var som alltid

att prata för döva öron

det kanske var bäst

som det blev ändå

vi var så olika

som två människor kan vara

var du finns nu

har jag inte en aning om

jag finns kvar här

om du vill mig något

kanske förklara

varför du smög din väg

anits 15 augusti 2013