Alla första gånger jag delar med dig är nya. Jag flyger, jag reser, jag ser ett folk med ett annat språk. Jag blir någon annan, metamorferas, breddar tunna vingar av stoft som lyfter mig högre och högre, du svär att finnas där om jag skulle gå sönder men jag kan aldrig tänka mig att det skulle kunna hända. Gå sönder? Vem, jag? Älskling, var inte löjlig nu.

Jag prövar min röst på ett annat språk och vågar erkänna att den klingar fint. Sjunger sånger för dig ingen annan har fått höra förut, du gör mig generad när du älskar mig, men rodnaden klär mig och jag känner mig som en nyponros. Bryr mig inte om hur tonerna dalar och höjer sig på fel ställen, skrattar bara när du ler och jag rör höfterna till melodin som inte finns och njuter av att få vara enkelt löjlig, så töntig att det inte finns några ursäkter.

Du ger mig en varm kram och kysser mitt hår. ”Du är helt otrolig.”

Jag kan inte låta bli att hålla med dig. Det finns någonting vackert i mig som jag aldrig sett förut. Det börjar synas i spegeln, när dina ord får mina ögon att skimra glimmar det till. Mitt hår har lyster, mina kinder är två red delicious och mina läppar får längtansbett. Äcklet rinner av huden och försvinner ner genom duschens golvbrunn. Det finns inte ett uns fett på min kropp, bara mer för dina händer att röra och dina kyssar att väta.

Mina läppar kommer att pressas mot dina som en blomma i en bok. Blir ett minne, jag ska aldrig glömma, ska aldrig glömma, ska alltid minnas slutna ögon, vibrationer, dina händer kring mitt ansikte, ditt hjärta i min hand och hur jag höll det stadigt, kände det slå.

Nya smaker, nya världar, du ger mig allt. Tränger in i mig och jag låter dig, det finns ingenting jag inte vill dela. Du gör mig till dig, en del, en skärva, en reflektion. Vi blir vi och jag blir du och du blir jag. Det är första gången och jag önskar mig ingen annan för ingen annan är du.