Vi väjer oss alltid
Viker av för att gå ett annat håll.
Ser dig på håll
Tvåhundra meter
Ett annat övergångsställe
I närheten av Sergels torg
Stockholmshöst.

Vi väjer oss för tystnaden
Den som uppstår när du vägrar
Möta min blick.
Ditt skulderbladslånga hår som en fana
Dina läppar som ett statement
I alla fall vid varje minne
När du skrattar åt mina
Tillkortakommanden.

Du minns väl vad du sa
Du minns väl vad du ville
Vi tittade på varandra en för lång stund
Innan jag ramlade av pendeltåget
Ville beröra
Men tappade taget
När tiden hann ifatt och sparkade av mig.

Du ville bli sedd, jag såg dig
Du ville bli behövd, jag behövde dig
Du ville ha någon som sluter armarna omkring dig.
Jag skulle gjort det igen och igen.
Kanske hållit dig för hårt, kanske för löst
Kanske helt perfekt.
Men du har väl hittat något bättre.

Du ville inte ha det jag kunde ge dig
Så vi nöjer oss med att vara främlingar
Vi ser aldrig varann på tunnelbanan
I massan, mängden, vimlet
Inget som rubbar våra perfekta Stockholmsliv.
Allt flyter bara på
Som perfekt symmetri