I stadens dunkla famn
Där vreden dansar tätt i glöden
Bland glimrande höghus och mörka gränder
Där doften av svek och avund fyller luften
Vi andas in vår egen luft
Hallisar på vår egna åsikter
Två tankar i hjärnan samtidigt är för mycket,
en tanke ett stresspåslag

Abaddon, i vår värld av svarta rosor
Där avundsjuka smyger i varje gathörn
Abaddon, där vår kåta ilska kokar i våra ådror
Och svartsjukan växer till ett torn.
Vi vandrar genom Stockholms gator
Med masker av leenden och tomma ord
Men under ytan, i våra hjärtans vrår
Där bor den mörka sanningen, där bor det som vi fört.

I filterbubblornas sken,
vi gömmer oss för sanningen
En rikemansson blir en self-made man
Som en Monopol-man
Besjungen av Bruce Springsteen
Vi vrider och vänder, skapar vår egen verklighet,
Men bakom fasaden, där smärtan gömmer sig
Där blandas kräkset i gallan av vårt eget svek

Vi spelar våra roller i detta skådespel
Där vi följer strömmen och låtsas vara fria
För diktatorn har sagt att vi är det
Men under ytan, i våra innersta kamrar
Där frodas hatet
Vi låter det växa till sig
Till djupa sår
Där medmänsklighet säljs
till förmån för motmänsklighet.

Abaddon, du stackars vän
Du som bor i oss alla
Ett pumpande hjärta, där vi gömmer våra sår
Jag bär dig med mig
Och känner på avund, ilska och vrede,
i varje andetag jag tar.