Funderar på om det här jävla sl-kortet
Kan ta mig ända fram till pärleporten
Gröna linjen fram till Sankte Per
som med varsam hand borstar lorten
Från mina axlar
Inga synder här
Ingen ånger
Full av ångest och dåliga val
Men allt det jag gjorde, gjorde mig till jag
Men jag ska inte dit än
Finns så mycket jag inte gjort än
Jag älskar livet, älskar världen, älskar dig
Och du är kanske det vackraste som finns
Men du betyder ingenting
Svettiga lakan och glödheta nätter var allt
Du var, allt jag minns
24 karats guld, Ring-
Vägen en sen natt efter sju öl och
En längtan bort
Ett fyllesms till gårdagens ligg
Klyschor, dåliga val och ett enda tigg-
-eri om att få komma förbi
Låta min ångest landa mellan dina lår
Måste bort från den här staden
Varför är jag kvar än?
Som om jag inte får
Lämna den här skiten
Jag ska kliva över liken
Dricka upp den sista spriten
Älska dig i 47 minuter innan
Jag tar en snabb dusch och går
Drar med rakblad över hornhinnan
För att slippa se
Sju sparkar i magen
Och sen sju piller om dagen
För att slippa ångesten
För att slippa se dig igen
För att slippa vara kvar här än
För att orka vara vaken

Andas syrerik luft men kvävs sakta ändå
Ge mig något att ta på
Alla säger att himlen är blå
Men de är färgblinda
Den är alldeles grå
”Efter regn kommer solsken”
Säger någon hurtig jävel med ett leende lika brett
Som avståndet mellan förstånd och handling
Mindfulnesskursen gjorde dig smart va?
Riktigt jävla glad va?
Inga sorger har du kvar va?
Du är dum i huvet
För det är inget regn
Det är bara grått
När kommer solskenet då?

Det vet du inte än
Men kanske till våren
När du varit på del två
Ute på kursgården
I ”det fina svenska landskapet”

Jag sparkar skuggor
Och slåss mot lampornas ljus

”Ain’t no place like home”
säger din korsstygnstavla
som om
det alltid finns ett hem
en väg
En plats
Jag har varit vilse i 276 dagar
Schack matt
Säger du och ler
Utan att fatta att det enda jag ville åt var din drottning
Och hon står bredvid mitt torn nu
Då vill du inte spela mer

Och ”Don’t hate the player, hate the game”
Säger jag för första gången i mitt liv
Och avsäger mig allt ansvar för det
Som kommer att ske när jag är i närheten av dig
Jag har gått flera mil
Bland nervtrådar och känslor och blod
I mitt inre, i mitt sinne
Letat minnen
Efter det som var vi

Behöver en elektrisk stöt genom kroppen
För att känna att jag lever
För att sätta stopp men
Också för att fortsätta
13 procents mobilbatteri
Och världens längsta liv
Ett tråkigt spel
Och jag undrar vem av oss som är vinnaren?
I natt är jag din prispokal
Fast det var jag som hittade dig
I en sunkig källarlokal
Där vi andades alkohol istället för luft
Där allt gick ner, när allt vi ville var upp
Vi startade en låtsasromans
Där ingen använde förnuft
Vi visste att det skulle ta slut innan det ens hade börjat
Ändå kastade vi oss in i det som om det inte fanns någon morgondag
Åkte snålskjuts
På någon annans samvete för att inte slösa på vårt eget
Använde dina händer för att tvätta min smuts
Vi visste att jag inte skulle stanna
Vi visste att du skulle gå
Vi visste vart vi inte ville hamna
Men vi hamnade där ändå
Det sociala slarvet
Ledde oss rätt
Fel ut på farliga vägar
Mörka snår och stigar
Vi visste att vi skulle gå vilse här
Vi visste att vi skulle tappas bort
Vi visste att det skulle gå fort
Att förlora allt vi hittills samlat på oss
Men vi kunde inte låta bli
En destruktiv spiral
Insats – ett ordnat liv
Vinst? Förmodligen inte
Annat än den rent kroppsliga
Min tunga mot din hals
Nu, aldrig, allt och inget alls

Det är lätt att se i efterhand vad man skulle ha gjort
Vad man gjorde fel
Men livet går så fort
Och kanske är det bara ett spel
Sådär som alla säger

Nu sitter jag här bland bilder och minnen
Med känslor som tar över alla mina sinnen
Alkohol i blodet och djupa andetag
Men inte sl-kortet till pärleporten
Är inte redo för Sankte Per
Femtio år kvar innan han borstar lorten
Jag måste leva klart