Det finns en tystnad fylld av mycket, mellan gravarna i Fyrkantslunden. Så fylld är den, att herr Allt har stannat till på vägen mellan själhängande och uppvaknande för att lyssna. Ty där. I fyllet. Rasslar den stora elefanten sin aldrig sinande mening. Ropar de patetiska försöken efter en valnöt att gömma sig i. Raserar sjutton tusen önskningar i muren, ordningen på Pluto. Han suckar då, herr Allt. Delar oron med sitt slitna ljussvärd och dundrar ut över det upproriska. Kom igen i morgon! Med ordentliga vapen!