Han kanske inte ens är rätt person
han som snart skall presenteras för livet
då allt står och väger
om han skall få ta plats i tillvaron eller om
han skall fråga sig allvarligt
vad han alls har här att göra
Han som inte bär sitt livs-sår på rätt ställe
är av hedniskt ursprung och kan inte visa solen blödningen
som offer för sin närvaros berörelseångest
och världsvisdomens ingivelse
för till det är han alltför själsligt bedagad

Enbart gudarna ser om han har ett ögonpar
som vördar livsspannet uppe vid månen

Visst kan han få uppleva en lämplig omgivnings salar,
händelser, varelser, dofter, skvaller och stämningar
Men alla sniffar misstänksamt efter hans själsdoft
Hur kan han, tänker man, tillhöra oss
han som är nattstånden
och ej kan ikläda sig sanningens och skönhetens omedelbarhet
Men han tycks ändå kunna ge sin famn
till livets omedelbara och ofattbara spretiga viktlöshet
Så något så när mänsklig
är han nog.