Stämningen var som högst när pianisterna plötsligt bytte instrument med varandra. Sträng efter sträng hamrades in tills allt som återstod var efterklang och dessert, samma syrliga sugande sensation i salivkörtlar och smärtcentrum.

Det som gjorde middagen till femrätters var en sorbet på fänkål och mangrove och bredvid låg det grova lingonbakade brödet med Filipendula samt en ärtstor bit av, misstänker jag, Gregor Mendel.

Så här i efterhand vet jag inte varför vi brände ner lokalen och angränsande länga.


Epilog:

Var det savoykålen? Svälja förtret och spotta uppåt. Blotta det faktum att något serveras människorna på ett fat kan ju verka laxerande. En beslutsam trötthet kanske för ungdomen är den enda utvägen, nödutgången med ett hjärta på dörren.