Hala ankare, kasta loss!
bär mig på visdomens vågor
lösgör livlöshetens tross
bedarra bördoblåstens plågor
sänk fjättrande farkost
frigör mina fulla förmågor

Skimra stål, slipa svärd!
bli tunnelns lockande ljus
hoppets vässade värd
hjälp mig lämna detta dårhus
förgör vansinnets värld
frambringa mitt förlorade fokus

Brinn högt, låga brinn!
bli inatt mitt befriande bränsle
smält bort syndfullt skinn
själens skamfläckade fängsel
mysteriernas makt är din
sätt fri energi bortom trängsel

Svaja rep, bär iväg!
bli min strävans pardon
led mina steg över hed
från intinghetens illusion
till förnuftets fruktträd
i gnosis glömda dimension

Så kom, skymningsregn!
mina tröstfulla tårar
som faller för fallet hägn
vildhetens väntande vårar
för nyfunnen framtidsfägn
av sorglöshet de strålar