Jag tror att någon dött inom mig,
en visslande ängel, som alltid trott på mig.
Älskat mig vad jag än gjort,
alltid har hon funnits nära med ett hjärta av guld,
fått marken att kännas trygg under mina fötter, stadigt har hon stått fast trots att stormen knäckt jordens alla rötter.

Jag tror att hon dog tillsammans med dig, den dagen du ofrivilligt tvingades starta din resa, till en plast, någon annanstans bort från mig.

Hon saknas verkligen av mig, precis som du.
Jag blir säkrare och säkrare för varje ny dag, hon är död,
det är så tomt utan hennes visslande andetag, tro och kärlek till mig,
i tanken kommer hon alltid leva kvar.

- Mormor, var den ängeln alltid du ?