hon
vandrade

in i elden
flammorna smekte henne


svedde skalen
skruden vilken pålagts henne
av jord



hon steg ur
elden
ren

naknad


floderna
sköljde över henne


in under brösten
sömmade de


ett smycke

medaljongen
kan ej
kännas

av oupplevelse
är ej för
envar


sensibla fingrar
skall en dag
höra

hennes hud viska

vore jag en av dessa droppar
sjunker jag in i din hud
kysser
ditt inres
ljus


intill den stunden vakar en kvinna
vid drakflodens vingar