I Uppsalas förnämare hyreshus
råder en annan tidsålder
några meter ovanför gatunivån
svävar fortfarande spöklikt
Ingmar Bergmans värld

i stora, tysta lägenheter
tickar väggur
lågmälda radioapparater
rapporterar på hörnbord
en åttiosjuårig dam virkar
och den gamle översten
tar sig en whisky

ett hus på Munkgatan
har utsikt över Svandammen
och gamla Svettis
man skymtar
Stadsparkens snötäckta träd
i borgarlägenheten
tre trappor upp
betraktar en sjuksköterska
den fridfulla nysnön

från rummet intill
hörs den gamla professorsfruns
ensamma, stötvisa andhämtning
ibland en hostning
ett väggur tickar enformigt
tick-tock, tick-tock, tick-tock

sköterskan ser ambulansen
rulla bortifrån Akademiska
över den tunna nysnön
i natten
professorskan
ska nu lämna sitt hem
där vägguret har tickat
i sextio år

detta händer i en annan tidsålder
endast ambulansen
är modern