hon gavs en fjäder
av skiraste glas

fjädern
doppar hon

i hjärtats skål

skriver
orden


tystnaden är

källan
vilken renar

vilken gav denna fjäder


dyningar
vaggar mjukt in kroppen
till stranden


klipporna vänder
ansiktet in i vindens andning

klipporna
kysser hennes blå läppar
in i kindrodnad

vita safirer
stiger ur

släckta
oceaner


floderna
kom ur
isarna

kanske grät bergen tårfloder

i det
kölden
släppte


floderna vattnade
vildblomstrens ögon


djupt in i dalen
ljuder mjuka toner

en kvinna spelar cittra
på ormbunksblad


åter

ser hon isarna läggas

istappar
är viteldars
tempelpelare


kristalleldar brinner i natten


månstråle
rör vid kopparplåten

nattens bläck
fyller spåren etsade in

det vita arket
skänker dig

gåvan