i vinterängen

finns ett öppnat öga


kallar in den vilsnes
froststeg



kupa
dina händer in i mig


froststeg
vilsna
kupar händer in i

fuktar läppar
med vattengåvan

ser vägen



i det ögat glittrar
lägger vissheten

tacksamhetsblad
i vinterängs sjö



lärka
i lärkträd

vad sjunger du in i åldersådern



vad vore
de släckta stegen
utan lyktan i din hand

tyngden
vilken drar dig ned
på dina blottade knän



känn
jordens
kupade händer

upplev
nåden spira
i dina väckta steg

lyktan skimrar dig stigen


i

nova
no vem ber




vad
skriver dig
de blanka

bladen i nattvidas ögon


regn

skimrar diadem
bågar

med vita safirer

valv
regnbågsvalv



så är rosens
tömda stjälkar
grenar


doften lever i markhuds sårbarhet


bladen
skriver mig

smärtans ursprung



tecknen
rinner in i ängsbäcken



med taggen skrevs
dess ursprung



i alabasterbladens droppar




hon vässar udden
stiger in


stiftet
delar hon
i trenne


det fjärde
lindar hon i siden
knyter gyllenband

det femte
lindar hon i bomull
knyter silverband

det sjätte
lindar hon i lin
knyter kopparband


hon lägger det sjunde
i flodens utlopp


drar
siktar

låter hornets
toner ljuda


skriver med udden hon är ini
det vinden talar