Hon hade ångest. Men samtidigt hade hon dåligt samvete. Dåligt samvete för att hon mådde dåligt. Det tycktes alltid finnas någon annan som hade det sämre än henne. Folk som inte hade några hem. Människor som var alkoholiserade. Barn som svalt, barn och människor som misshandlades. Ändå kunde hon inte komma ifrån känslan att hon också hade det förfärligt. Om inte rent fysiskt så i alla fall i hennes huvud. Hennes huvud var stort och fylldes alltid med tankar. Och tankarna måste ju komma ut från hjärnan på något sätt, annars blir huvudet så stort så stort och till sist exploderar det av alla överanalyserade tankar. Därför valde hon att måla. I början var det tjocka penslar, stativ och ren duk som gällde. Hon målade duk efter duk med stora feta streck av grått, svart, brunt och murrigt skogsgrönt. Det såg hon som grunden till sina tankar, när de inte hade blivit övertolkade. Efter en tids målande av samma motiv kände hon att hon ville gå vidare. Det var då hon började överdriva.


Penslar i alla storlekar kom fram, papper i alla färger och former köptes och hennes sortiment av färger utökades. De redan målade dukarna slängde hon ner på golvet och sammanfogade dem till en enda stor tavla. Sedan klistrade hon fast papper efter papper över ytan och började måla. Hon målade små små detaljer i vitt som följdes utav stora explosioner i rött, rosa och gult. Som ett fyrverkeri spred sig hennes målningar över tavlan och hon arbetade med en frenesi som hon aldrig tidigare upplevt. Till sist täcktes hela tavlan och papprena av hennes skapande. Hon släppte penslarna och reste sig upp. Det var något som kändes annorlunda inom henne. Det var absolut inte tyst, men tankarna som förut hade varit skrikiga och ropat i mun på varandra talade nu djupt och melodiskt i lugn takt. Och för första gången kunde hon lyssna på dem. De talade till henne. Det var då hon insåg att hon hade missat en sak med tavlan. Hon reste sig från golvet och hämtade en flaska med sprayfärg som stod på köksbänken. Sedan ställde hon sig ovanför tavlan och började spraya. Sakta formades bokstäverna, blev till ord, och till sist en mening. Orden lyste mot henne, glittrade och lockade.

JAG ÄR MIN ÅNGEST