Så slumrar jord
och nakna träd
sin vita skönhetssömn
och drömmer vår
den vilar lugnt
en landskapsvy
där striden gått till ro
att slicka sina sår

Det silverband
en is parkett
nu får sin ro
som fruset vatten
nu tjälen lägger sig
och mull blir hård
i stilla vädjan
till månskensnatten

Så färgar himlen
sin röda färg
och frosten biter
i grenars svall
nu sjunger lugnet
kring vinternatt
det andas ro
om flingors fall

Snart bryter vind
där vatten ligger
mot horisontens
hårda band
så värmer strålar
och ljuset strilar
mot vågens strand

Nu vaknar fälten
och knoppar brister
en vän natur
sin näring får
i gryningsstund
en längtan är över
fåglars dirigerande
till önskad vår