ej mer är jag




huden
min

min
möt intets närhet




tunnades
i natten ut

mårdhårs
mjuka dunpenslar


tonade
ut


bort

höljet




andningshänder skulpterade


gnista tände
låga



jag är
snölyktan

i skogstemplet


smälter
in i hennes stilla händer



älskade
drick

ur källan

av vårt mötes
kristallskål