Jag ser ljus, som glimmar vid en horisont
väldigt långt bort härifrån.
Det är gryningen, som väcks av solen
och sänds till oss.
Vi måste tro att hoppet finns igen, man lever inte utan det.
Ser du morgon tindra där i framtiden.
Vi går mot den.

Du förstår, av det jag ser som händer
här på denna vackra jord
är det mycket som tar bort mitt levnadsmod,
du lille Tor.
Men jag vill hjälpa dig, du mitt barn, att möta tiden kärleksfullt.
Kom till mig och kryp in i din morfarsfamn
så kramas vi.

Oh, du pojk, din kram, den gör mig lugn igen.
Här tillsammans mår vi bra.
Våra krafter skall besegra hopplöshet.
Känner du det!
Jag vill ju finnas länge än hos dig, ge kärlek från min ålders tid
och för allt vad jag förmår så kämpar jag,
du lille Tor.

Lille Tor, den dag då du blir riktigt stor
kanske finns din morfar med
kanske får han se dig blomstra, vackert le
mot framtiden.
Kanske skall han lyftas orädd upp, bevingad, till en högre sfär
varifrån han skådar ner och ser din värld
helt gryningsklädd.