ängens
drömögon

målar
vita rosors

rena dofter


solfingrar rör vid önskebrunnar

i dammen
simmar

en soldroppe

gnistrar
mina ögon


rosenmolnen är komna

regnbågsskeppen
förde dem

till inlandshav

klippornas
gröna

landkänning
är havets toner

fröjdas

de rör vid liv

andas in rosenmolnen

djupvida


trollslända
med vintervingar

rör vid oblatens smälta


bäckar
fjällbäckar

porlar
stilla


lavablommor
sprider doft av snö

istoner
istappar

viskar

vajans väg

in i renmarker


andas in
jordmånens

djupa umbradoft

vinden i det högra
i östanbladets l
ätt kupade

viskar

töm dina tankar
töm dina ord
töm dina sinnen
töm allt detta i detta blad

sätt dig helt stilla
helt stilla
här

på kudden jag lagt ut
tillredd av mossa

vad gömmer mossan
till synes
allt det vilket ej är
synligt

näri mossan lyfter fliken
andas in
och du
andas
in

kanske skymtar du

en skalbagge
svart
pilar

lyfter natt

kanske skymtar du
skira
sirliga
rottrådar

skiftande i vitt
i rött

och vet du
det kan du ej veta

ty allt vad du
tänkt
talat
känt

ligger i mitt kupade blad

jo

detta vita
dessa vita
skiftar sakta färgton

i det ljuset rör vid dessas hjärta

det sägs att mossan är en gömmare
bäddar in hemligheter

att mossan är en tomte
med vackra paket
så anar jag

sådana hemligheter
skall finnas
godhemligheter
överraskningsgåvor
glädjegåvor
upplevelsegåvor

och här sitter du
med allt ditt tömda

hör du tystnaden
stillheten

hur andningen är flödandeförenad
hör du huru vindarna saktas
i det allt detta är tömt

så vem är jag
vems är detta blad

du skrev östan
och dagen gryr i östan

låt denna gryning
vara vit
en vit trollslända
med vintervingar klara

kristalltoner


kvinnor
gångna

sitter i nattblad

blickar in i
eldens rörelse

följer vandringarnas
andning

allt är i

värmen
fyller

kvinnornas insteg


mandolinen
tätt intill hans bröst

trenne fjädrar
är trenne
sidenband


gondolen
vaggar mjukt

broar viskar svar


kanalen
landar tonen

dithem den hör


trollslända
med vintervingar

rör vid oblatens smälta


mina handlinjer
är rena

jag tvagade dem i sandelden