älskade



tag mina ögon




lägg
deras syn

in i denna dimmas
mjuka
andning




led
mina naknade fötter



in i vilans

vita

sandstränder





älskade
låt mig andas med dig





jag blickar in
i den silverblå dimman


dimman svävar mjuk och jag ser
detta silverblå

är

violljusets mjuka andning
med aning av purpur
purpurregn


stenar
rör mjukt vid vattnet
vattnet rör mjukt vid stenar


vattnet
stenarna viskar



hur är din bön att bli bemött
då du befinner dig
i dessas
sinnesutbrott



dessa ringar skall ej spridas



de flesta livsväsens bön
är

just intighet

töm mig
töm mina sinnen
låt mig andas i hjärtat
låt mig se med hjärtat
det vilket smogen döljer




frukta icke stormen
se det vilket väckte dess gnista




tag barnet i din famn
vagga barnet
var barnets hud
var berget
var stabil

sakta slutes
vulkanens öga

årsringar läggs
en ö är skapad
fylld med spirande
plantor



stenar virvlade
marker mullrade
vrede spottade
stenar
landade




rymd

fri



hon lyfter
brunnens stenar

virvlande far stenarna
i luften




hon jonglerar
med dessas


befriade

glädje




hon pekar in i vinden

flyg
flyg mina kära




vinden rör mjukt vid gardinen
fönstervingar
ögonlock





det finns en spricka
i mina fingrar




sluten
drömmer sprickan

öppnad blickar sprickan vida





kanske
söker sprickan

rosentråden vilken brast






hon sitter vid källan
med syringen lätt
i hand
sömmar med
dimmans
spunna
dröm




vita

är rosenorden
i skogens djupa



mockasiner
givna ur hav
bringar pärlornas
skimrandetoner



lyfts av
orchideers
kolibrivingar




hon håller
sin sargade strimma

i famnen



rösten hennes
vaggar


stillro
stillro



i gryningen
i gryningen skall vi vandra

in i örtagårdarna




de bereder honungsmjölken

till dig
du en gång vackra
strimma




trenne helandeörter
ljung salvia myrra

lägges däri


till dig
du evigvackra





älskade

tag mina ögon




lägg
deras syn

in i denna dimmas
mjuka
andning




led
mina naknade fötter

in i vilans
vita

sandstränder



älskade
låt mig andas


med dig