solstigarna
är lagda
i veck


i geishans hand
sveper solfjädern



kimonon
är den utslagna dimman

trummorna ljuder

hon är rörelse i vinden




händerna
finner ej fäste
fötterna halkar

snår
taggar
klor river

jag blöder
varför vredgas du
älskade klippa

jag trodde jag var kommen till att
friblicka in i skönheten
flodens vackra virvlar
hängbron trodde jag
väntade


i klart blått iskallt sken
insåg jag att
här står jag på kanten till graven
vem knuffar mig i
det gör jag
alldeles
själv

viskar jag


allt har jag skrivit
alldeles själv




takens hamrade
kopparklanger
petroleumblå

andas

näckrosbladen




rosenspaljéer
följer flodens lopp


hon vilar i vattenfallets
stillhet




hon håller varligt
en morgonstjärna i kupade händer

ser djupt i tempeltonen




regnfjärilar
rör vid nattens sömnblad



järneken andas
blänkande




regnfjärilar
skrudar
grenar

med lanternor av glas



av kristalls
kvartstoner



regnfjärilar
tvagar

orosdrömmar


i pyramidens
sannhetskälla



stiger
ut i
in




du skriver
din andning in i orden


fjärran
ifrån




var afton
tänder jag

eldskålen i fönstret

led stegen
ur andning till




du är
mig

saknad