pendeln i regnskogen
en vagga av
silver smidd
vandrar i mjuka svängningar

höftklädens svepande
kammar följer tonerna
av sju vita kakaduor
vilka talar in i vinden
skänker lä
in under
monsterabladens hjärttak

hon håller händerna över pannan
vindar i min lob sakta er
mildra er
stig med varsamma steg ut ur
kristallstäderna

pudra markernas längtan med ljustoner
ur vitas härd


jag skådar
i skålens silverblad



stenar
viskar in


rötternas lyftande


kalebassträd
skänker


fågelvingar
trummors svar



ur silversjön stiger en väktare
facklan i handen brinner
violett lugn
tänd ur mötets strävan in i
tomhetens fyllda

väktaren lyser en kvinnofärd
in i öppnade mottagandehänder
silversjöns bejakelse
skrudar

hennes hår
med kristallrosor



och själskvinnan
landade i andekvinnans mjuka händer

de vakade med kvinnosjälens
släckta andning
höll
andningen mjukt
i händer


tills skenet tömdes in i tomhet

i den stunden
tändes

hennes andning




jag dyker
in i oförberedda djup
når klippornas rötter
förberedda av vi
är du




natten

natten är en
svart fågel

bär kristallpärlor i
vingbredd


jag sänker
mina händer

in i detta djup


lyfter lågan upp
ur mina släckta ögon

ser
gryningselden nalkas


du rör vid mitt kvinnohjärta

tempeldalens
bröstkälla

silvrande
rodnas

ur djupen
stiger

ett är


kristallhänder
utbredda
mjukas dunfällar


lyfter ljus
in i de bidande stenarna

stjärnor vandrar
vitglödgade in
över rötternas längtan


till värmen
invid hennes hjärta

hon bäddar med vitsilke


så är du kommen
i sandens vita


i havets grönskimmer
sänker hon

fingerknoppar

han
stänker guld
in i sanden

vinden blåser smycket

han lägger
i hennes mottagande händer



natten
en svartvingad fågel

jag dyker
in i nattens hav

omfamnas
bärs till flodbädden

kupar mina händer
tar emot
silverregn
i mina händer

urkällan talar
i mig





jag sträcker mina händer
in i nattens djupa

silverregn
flödar in

minnet av tårfloder

doftar klarhet
ur ljudande istappar

din stämma
talar

ren


ur fjällen
i solbladen

kom du


kattfötter spann tråden
hon vävde med ängsull
ur vidjekorg

tofflorna
till din vandrings
skarpa

taggar lagda
sökte grabba dig
en krabba ur havet
klippte dig fri


en sjöjungfru
rörde vid taggarna


hjortronlyktor
upplyste din väg av val
ur valens

djupa stigandetoner



bjällrorna ljuder i natten
facklor flammar höga

gnistrande
i möte
med filigranduns
lätta stjärngåvor

mottagande sträcker
träden ögon

in i de vitas gåvor
mantlar gnistrar i natten

hon färdas i släden
inbäddad i snöfällar

bak släden lindas
gnistrande snötunnlar
horn
ragduns ljuder i natten

hon vet vilka de är
vilka andas

hon väcker gryningen med en silverton
i hans gyllene händer

bergets inre
rasade

lågan stängdes
flämtande
in


ett silverblad
föll ur hjärtat

lågan smekte raset
med silverbladet


längre
än

tiden minns


så kom det sig
att ljus bröt igenom


lågan steg in
i bergets inre

silverbladet viskar


det är vackert se



jag dyker
in i nattens
stora djupa tystnad
vilar stilla
omfamnad

natten är
en svart vidvingad fågel

pudrar mina ögon
med stjärnljus
kristall toners
vita dunvaggor
lyfter mig

morgonen är
en vit vidvingad fågel


vandringar
så länge vi ej minns
ty minnena är planterade
i denna jord

vi andas
markerna

alltet