vinternatten lade sitt tomma skal till sidan.
klev ut och vidare för att söka sin sagor
vid Baba Jagas fot blev den stående
i väntan på gryningens ryttare
och det lilla folkets vandring
bara för att konstatera
att det ingen verklighet fanns
därför drog den suckande
sitt skal över ansiktet
som för att begrunda det mörka inuti
det nakna utanpå
och faktumet att