Du går in i en annan tystnad
med en alldeles egen tonart
och en resonans utan botten.

En avlägsen musik har förklingat
och fortsätter att förklinga.

Blodet och skogen
susar i öronen.

Den förtätade ljudlösheten efter ekot
styr din vandring.

Ty ekot har ett mål:
oändligheten
som din kropp rymmer.

Horisonterna rämnar
likt dominobrickor.

Två steg in i oändligheten
och jag ropar efter dig.

Men du vänder dig inte om.