Regnet rullar sakta in över Stockholms stad. Det är tisdag och jobbet är inte intressant nog att fånga E's uppmärksamhet. I tankarna är hon milslånga vägar därifrån.

I en stockholmsförort betraktar en ung kvinna barn där de i sina regnkläder leker i en lekplats på det dagis de går. Hon är trött och undrar hur länge hon ska behöva vänta på att rätt person ska dyka upp. Hon fastnar i en serie tankar och hamnar i minnet av en person hon för länge sedan lärde känna. Hon som till slut tröttnade på henne - som alla andra innan dess, och så även efter.

Hon undrade vad hon gjorde. Vad hon jobbade med nu när hon bodde i Stockholm. För det mindes hon att de pratat om. Hon minns också att hon snäst en sen kväll på en tunnelbana mot Skarpnäck. Hon hade talat om sina planer på att flytta till Stockholm och hur det i sådana fall skulle bli.
Alltid skulle hon spela "cool", men för vad? Hon hade avfärdat det till en början och fortsatt upprymt berätta. Planerna hon hade lät tämligen intressanta, och även om hon kände att hon behövde visa sin uppkäftighet så ville hon egentligen bara lyssna. Hon tyckte om att lyssna på henne.
Men såklart skulle hon sabba det trots detta. Hon såg hur hennes leende på tre röda sekunder övergick från upprymd till stel, besviken och uttråkad.
Sinnesstämningen landade genast kall dem emellan där de satt i en tom tunnelbanevagn. Hennes första tanke då var; "Som vanligt .. jag är inte intressant nog". Hon tänkte inte på hur dumt hon i själva verket uttryckt sig. Det kunde hon inte se. Hon kände av den dåliga stämningen för att den allt som oftast också kom från henne i betydelsefulla sällskap.

Hon villa be om ursäkt, men ursäkten kom istället från mittemot henne, då hon hastigt reste på sig när tunnelbanan stannade in vid Gullmarsplan. Hennes armar lades hastigt och obrytt - eventuellt sårat och tröttsamt om hennes hals. Hon lät ut ett "Det var trevligt att se dig igen. Ha det bra, vi ses".
Därefter försvann hon snabbt av tunnelbanan och dörrarna stängdes. Tåget sattes åter i rullning och hon kunde i den accelererande farten skymta henne och mötte hennes blick. Det såg ut som om hon grät. Tågets rörelse förde henne en sekund efter det in i mörka silhuett-vyer utanför fönstret, Gullmarsplans betongpelare svischade förbi och lämnade henne med tårfyllda ögon.
Vad hade hon gjort?