jag vet inte hur långt jag har gått

har försvunnit in i mina egna tankar

tankar om livet

hur det var och hur det blev

tankar på morgondagen

dom finns inte plats i nuet

jag går längs stigen

som jag gjorde i går

och dagen före

stigen förbi den stora stenen

huset där mina morföräldrar

en gång bodde

där är länge sedan nu

huset står kvar

förr bodde där fyra familjer

alla hade ett rum och kök

en kall farstu och ute dass

nu bor där en familj

livet och tiderna har förändrats

huset är fint renoverat

jag njuter när går efter stigen

och förbi huset

känner glädje över alla fina minnen

som finns just här

jag vet att jag är välkommen

att knacka på

komma in och se hur det är nu

än har jag inte gjort det

vet inte om jag vill

då kanske alla mina fina minnen

försvinner

en minnenas stig

en stig som får mig att minnas

underbara händelser och upplevelser

tillsammans med min mormor och morfar

anits 21 januari 2014