Tunnelbanan lämnar perrongen,
i mitt huvud är det oklart ännu om jag lämnar ditt liv.
Slussen är trång och armbågar är vässade.
I rulltrappan blundar du - ögonen tunga.
Musiken ser din väg upp.

Hur mötande älskar att stirra, döma dig - genomskåda dig.
De bländande lysrörslamporna agerar röntgenmaskin.

Allting syns på dig nu. Du är för allas ögon genomskinlig och sårbar.
Genom spärrarna, andas ut.

Varför blev du inte någon?
Över vägen - Hornsgatan är en ljudtunnel,
och du är tystnaden.