vandrerska
du vilken lyssnar in i vindens
tysta
du vilken hör
varje droppe
i regnet
viska
du vilken står stilla
i ängen
för att höra talet
tystna
för att höra
blommor mogna
för att höra
frön fjädrar
lyftas
i vindarnas
värnad

maskrosor
släpper dun
fjädrar
och du
du lyssnar till varje fjäders saga
hur dessa
landade i månjord
jordemån
bäddades om
bäddas om av mjuka händer
höljdes
höljs

du
vandrerska
vilken lyssnar in i
vindarnas
tysta
du
vilken hör varje stjärna
kristalloblat
i snön
viska
kristallordens
tysta
toner

du vilken står i ängen
för att höra
talet tystna

allt
tystna

den vackra tystnaden

för att höra
fröbarnen
vika upp jordetäckets
flik ur gryningsbidan

inär dessa hör henne
viska

tima
tima
sträck edra kroppar
in i
solvinden
vänd edra blad
in i månvinden

i ängen
stiger tusende knoppar
ur bäddar

och du
vandrerska

du vilken lyssnar in i
vindarnas tysta
du vilken hör
varje denna knopps saga
vika ut
sagans
är

du vet att detta är
all kunskapens källa
icke ens
icke enkoms
se denna ängs mångfald
så viskar ditt hjärta
detta
är
kunskapens källa

möt varandra
med
närvarande intresse

det lever ett korn
av skönhet
i varje förvriden gestalt
se den
se det

samt förlös därigenom

denna
gestalts
längtan