På natten söker sig mörkret till dagen. Med sitt luftburna täcke. Ljudlöst när ingenting kan bli sagt som inte dagen redan känner till för den har redan blivit tillvänd. I stället hörs dagens kluckande skratt då natten försöker att förena sig med henne. I stället utmanar de varandras styrka i en sorglustig blandning helt på det klara med att de inte kan besegra varandra. Båda söker sin förlösning.
Båda ligger beredda på att den andre skall utmana. Under tiden glider deras kroppar sakta ifrån varandra. Snart kommer de att upptäcka att de egentligen tillhör två helt olika världar och kan därför aldrig egentligen ha någon samvaro. Slutligen lämnar tillvaron dem till varandra.
Natten sitter gömd i skuggorna medan dagen gör sin frukost, eftersom natten aldrig behöver någonting utöver sitt mörker men att bygga upp ljus kräver energi. Båda ser ut genom fönstret där vitheten i snön övergår i grått.
Natten känner inte av något annat än ljuset under de timmar då dagen regerar och låter därför svart vin porla ned i glaset, hans egen tappning. Får honom att bättre kunna stå ut med dagens glimrande solkatter.
Han ser dagern välja blommor till sitt skrivbord. Det betyder att han snart kommer få sällskap för då har någon dött. Han slår av ljudet till vardagen för att slippa höra de anhörigas höga klagorop.
Dagern sjunker till nattståndenheten och natten får brått. Måtte han hinna ställa den svarta färgen så att dagen verkar drunkna i den. På låtsas naturligtvis. Han vet snart att dagen alltid föds på nytt.

Så småningom har mörkret tätnat och natten kan smyga ut. Här mitt emellan gråskalorna möts verklighetens fogar och här finns rum för att klä sig i olika förtätning och tvätta av dem i görligaste mån. Då och då skriver natten en sorts dagbok med ord som verklighetsgörs som man uttalar dem. Intill honom ligger en tallrik med örter som då och då söker sig till honom så att hans tårkörtlar skall retas till att bilda strimmor som snabbt fyller ögonvrån och löses ut. Han vet att han lever i en ofullkomlighet och att det inte blir annorlunda. Den enda skillnaden är hur han uppfattar sin verklighet och skildrar den. Men han vet att ganska snart kommer han åter att söka sig till dagern. Ingenting kan bli sagt och två verkligheter kommer inte närmare varandra. Ljuset och tiden spelar föga roll.