Stockholm lyste så lila den natten precis just där där jag snurrade runt över den nergångna kullerstenen med en hand i min hand och med det där fantastiska rödvinet i själen.
Lyckan ville tränga fram gråten, eller var det känslan av frihet som överväldigade det som så länge varit släckt och förbjudet? Det jag så länge stäng dörren till och vänt ryggen till och i hemlighet försökt locka in någon till.
Mälaren lyste för alla som var som vi, alla vi som har gett upp på stabilitet, vi som lever för ruset eller lugnet, vi som helst stapplar hem ensamma en kall oktobernatt med känslan av att ingen någonsin kommer förstå just oss.
Du hade skinnjacka och tajta byxor och alldeles för svårt att släppa någon nära. Jag såg att du var precis lika trasig som jag och vi är nog båda två lika jävla bra på att dölja det men du bakom något hårt och jag bakom något svart.
Du sa att du hatade allt jag älskade men älskling, jag vet att du hatade dig själv mest av allt för dina ögon lyste av självförakt och osäkerhet.
Men för mig var du bara någonting som kunde ge mig ännu en historia, ännu en anledning att öppna min mun, mina tankar, mig själv. Ännu en anledning till att kunna tänka tillbaka på min tid här och skratta åt tragiken i min vilsenhet.
Jag borde nog höra av mig och be om ursäkt till dig för mitt sätt, men inte bara till dig; utan till alla er där ute som kommit i min väg. Förlåt för att jag förstörde ditt förhållande, förlåt för att jag hindrade dig från att komma härifrån, förlåt för att jag fick dig att börja röka, förlåt för att jag hånade dig, förlåt för att jag ignorerade dig, förlåt för att jag lät dig slå mig, förlåt för att jag kysste dig, förlåt för att jag sa att jag älskade dig, förlåt för att jag aldrig älskade dig, förlåt för att snodde ditt vin, förlåt för att jag spydde i din trappuppgång, förlåt för att jag aldrig var där när du behövde mig, förlåt för att jag aldrig berättade någonting om mig själv för er. Förlåt för att jag aldrig har varit ärlig.
Stockholm lyste så lila den natten precis just där där jag försökte skapa någonting nytt av mig själv för att slippa tröttna som jag alltid gör på exakt allt i mitt liv. Men jag hade en hand i min hand och det där fantastiska rödvinet i själen och jag var nog faktiskt ganska lycklig över att vara så ansvarslös/kärlekslös/arbetslös
"Find what you love and let i kill you" är vad jag försöker leva efter, men det svåra är att faktiskt hitta någonting tillräckligt trasigt som är värt att älska.