Regnet bildar pölar vid hans fötter.
Långsamt tar han sig fram, ser sig omkring.
Världen ter sig färgstark för hans gråa ögon,
de som endast har sett smärta.

Han drar med fingrarna längs trädets stam,
tänker på livet.
Tänker på evigheten,
om han kommer få uppleva den.

Gräset är mjukt, välkomnande.
Han segnar ner, rullar ihop sig,
sluter ögonen. Och långsamt,
långsamt, kommer han till ro.