I den glömda skogen
bortom igenvuxna stigar
blåser minnenas vind
genom trädtopparna.
Musik som fordom klingat
stiger som en soluppgång
mot de störtade kyrkvalven.
En bön som mumlats
i en dunkel klostercell
dröjer sig kvar
likt morgondimman
över skogstjärnen.
Det närvarande spricker
som spindelväv
när tiden korsar sig själv.