Orden,
som kastas
ur oss


skadar
skjuter ned
oss,

vi landar
likt översvallande landminor
i en öken
skrikandes på stödinsatser


ett uppdämt behov
kärlekstörstande
en längtan

klättrar över berg
stiger ned i de djupaste dalar
av ensamhet

men med Dig, vid min sida
Så känner jag mig stark
utan dig
står jag här, naken
utblottad

Du ger mig näring,
kraft
och kanske främst mod


att ta för mig
att våga


det är kärlek, att låta någon annan växa
utan att pocka på uppmärksamhet
att nöja sig
med
skuggan!