Minns du herr Fyrvaktare, säger jag, den där flotten du byggde? Den till min förtappade själ?

Jag sitter uppkrupen i hans soffa. Utanför. Drar sig vinden lite halvmakligt marskall genom vasstråna. Innanför. Ligger värmen från kaminen över oss som en öm liten filt.

Visst minns jag, svarar Herr Fyrvaktare, visst minns jag.

Han ser inte upp från sitt arbete med att laga sina fisknät men handen hans stannar lite i rörelsen.

Vill du reklamera den? säger han sedan och skrockar som bara en människa som känner en kan och jag skrattar jag med.

Nä säger jag sedan. Jag ville bara säga att den gått på grund. Bland sedan länge buren längtan och i ett samtal om allt. Med skratt till.