I mig
finns det en röst som säger
''skärp dig nu,
lägg ner''.
I mig
finns det ilska
som jag helst inte ska uttrycka
för då anses jag vara
en våldspsykopat.
I mig finns det en liten gubbe
som säger
''du är inte tillräcklig!
Du är svag
gör inte det
du inte ska
håll käften
för annars kan ju folk tro att du är
störd när du pratar om
alldeles för privata saker
eller när du pratar om alldeles för starka åsikter.
Kolla alltid bakom ryggen
när du går ensam igenom skogen
för där bakom kan det vara en man
med snabba steg som skriker
''STANNA DIN HORA, JAG SKA FAN KNULLA DIG!''
I mig finns det alltid en liten gubbe
som sparkar mig i magen
när jag pratar om feminism lite för
ilsket.
Han säger åt mig att jag går för långt
och att jag borde vara som de där brudarna
på hm's reklamskyltar
tysta, stilla, poserande
för att andra män ska tycka om mig
för att de ska kunna göra vad de vill mot mig.
I mig finns en kronisk depression
som gnager och som helst
ska döljas
skylas.
I mig finns det kroppsideal
normer
fördomar.
Som en föds in i
som en ska leva efter
för annars bryter en mot samhällets krav.
I mig hör jag
''Nelly, feminismen går för långt
så stäng din jävla mun nu
andas lite, lilla lilla lilla gumman.''