Mitt i orgasmen,
mitt i ett överraskande bra ackord på gitarren.

När den första ölen slår,
när gäddan hugger brutalt.

Mitt i den tysta kramen som min älskade kvinna ger mig.

När alla i familjen obehållsamt skrattar på söndagsmiddagen.

När jag i ensamhet gråter i stolthet över mina barn.

Då tänker jag inte på det deportationsläger jag befinner mig i.

Kanske är det alla dessa små fullkomligt fantastiska livsögonblick

som är livet?