Det är hål i historien för människornas promenader runt och runt. Ibland blir det lite kjälkande i det cirkulära och skor som fastnar i klägg. Ibland ramlar en människa ut, fångar en ballong av blått och glider i viktlös väntan. Och ibland spelas det flöjt, som för att påminna oss om fyllet, eller om det upplösta, katastrofer och tyll lika.