Din regeringstid var lång.

Ser ut över bråviken.
Tre hägrar flaxar klumpigt mot djupviksholmarna.
En gigantisk stock rullar tungt mot stranden.
Vitsipporna lyser svagt vitt i skogsbacken.
Musöronen på björken börjar anas.
Du skulle ha älskat det.
Jodå, jag vet det.
Men du finns inte längre.
Visst är det vemodigt.
Stundtals kan jag känna en liten sorg.
Men mest känner jag lättnad.
Du skadade så många.
Vi är alla sargade av ditt inflytande i våra liv.
Det gnager och skaver i min själ.
För allt som aldrig blev sagt.
För att du valde en annan väg ut.
För att du aldrig fick veta.
För att du aldrig insåg din del, ditt ansvar.

Isen har ätit upp en bit av bryggan.
Vi ska laga den.