Jag går veckor utan att tänka ditt namn,
livet blåser förbi som om du aldrig funnits i det,
ditt fotavtryck i min själ tycks blekna
men sedan som en storm slår tanken till
och jag minns ditt namn som ett eko i mitt minne
en suck över mina läppar
ditt leende och skratt
ett euforiskt glimmer i dina annars mörka ögon
att jag kunde ge dig skratt och tårar var ett mirakel
förstår du, jag kallas känslokall i ditt avsaknad

jag slår sönder kakel
med förtvivlan i mitt bröst
jag minns hur jag sökte din lukt i din nacke
men jag minns inte tonerna som lukten hade
när du sov tätt intill mig med en svettig kropp kände jag en säkerhet jag ej kan imitera

Men, jag går veckor utan att tänka ditt namn,
och stormen den går över,
ibland byter jag ut ditt ansikte mot en annan man,
och du i mitt inre blir endast ett minne,
det kan jag hantera.