Sedan kom då natten och hur de släckta gatorna försvann runtom och man fick lyssna till vinden åt vilket håll morgonen skulle komma. Man satt i en båt
och den drev omkring planlöst. ensamt. att du satt mitt emot i den men att jag tänkte att du säkert satt på månen redan. och att jag redan kommit fram men att där ingen dag fanns. Men högst där upp bor jag, där i köket av ett svart tomt öde landskap i en farkost på väg utan mål. Här är som att simma runt i ord utan mening utan tanke, allt liksom far runt i sej själv och att jag egentligen inte längre finns