mina ränder börjar gå ur på ytan, men de är fastetsade i benen också, ända in i märgen

köldskakandet har nästan slutat och nu är det en ny sorts rastlöshet som tagit ett grepp om min själ

det finns ingen bot för det som växer på insidan
jag måste leva med detta, försöka bygga något runtomkring det

och jag önskar att jag hade ett svar när du frågar hur jag mår