Min virtuella värld ligger förpackad och hoptryckt på poeter. Men det är mer än bara poesi, det är en drog. Här kan jag förankra mig i poesin och omskapa universum så att det passar mig. Så vad ont kan hända mig här? 

Poeter lockar och pockar
skapar en jättelik Tsunami
som slukar mitt inre

Jag rör mig mellan olika delar av landet och kan vara både turist, granne och vän, allt på samma gång. Man kan till och med hitta kärleken här! Den fångar mig med hela sitt väsen. Det är precis så hälsosamt som det låter.

En sista gång
en tripp till min själ
innan jag lägger av

Jag går ständigt på upptäcktsfärd till något som försiggår i smärtans centrum eller i lyckans varmaste punkt. Jag känner spänningen stiga alltmedan jag skriver av mig . Och så skapar jag några nya texter som snöar genom rymden. 

Jag kan lägga av precis när jag vill
låt mig bara få
den här sista trippen

Steget mellan verklighet och fantasi är omärklig, jag går över gränserna utan att tänka. Vandrar över på ingen tid alls. Inte visste jag att poeter skulle bli kvar i varje ord, varje mening, djupt i varje skrymsle av mina tankar.

Förbarma er över mig
jag är inte klok
om jag lägger av nu