Går ut ur stugan

alla utom fåglarna

vid sjön

sover


tänder en cigarett

och ser ut över natthimlen


där

mitt framför ögonen

är den igen


Karlavagnen

stjärnbilden

som tydligen kör mitt öde

framför sig


Eller kanske egentligen

drar det

baklänges

för varje år som går

blir jag yngre och yngre


Hopptornet är borta

ingenting

är sig likt


ändå

är jag tillbaka

vid en punkt på kartan

en plats

på jorden


snart har jag glömt

allt de lärde mig

och blommorna

har inga namn


Allt återvänder

till dess ursprungliga skönhet


jag är fri igen


så numera hittar ni mig

på bryggan

med ett metspö


var vänliga att tala tyst

och accepetera

att allting

tar sin tid

det tog mig 45 år

att hitta hit


just efter att kyrkklockan slog tolv

och det var ett nytt år

sa Marianne:

nu dog farmor

mycket märkligt

säger han

och häller mjölk

på jordgubbarna


jag startar hojen

och genom fönstret

vinkar han farväl


Snart

slår kyrklockan på torget


bara Gud vet

om jag kommer tillbaka

I svarta kläder


Nej

jag tillhör inte längre de

som kallar alla dessa

osannolika möten

för slumpmässiga skeenden

så för mig

är det självklart

att två män

från skilda länder

förs samman av ödet

på ett café I småland

en söndagsmorgon

och samtalar om krigen


Kanske åker jag tillbaka

säger han

men det är svårt

de kommer över gränsen


efter varje 5 km har de checkpoints

och du måste väga dina ord

på guldvåg


Jag berättar om den danska kungen

som hade sina soldater

nästan ända upp hit


och tvingade bönderna

att svära honom trohet


précis som alla de andra

är han borta

och ersatt

av en annan


Dom kan ta sin makt

sina trohetseder

och stoppa upp I röven


Nästa gång jag kommer hit

klättar jag upp på kyrkan

och plockar ner skylten

som berättar om hur

Gustav den 2 e

eller om

det var den 3 e

lät uppföra kyrktornet


och på torget

ska jag resa ett tält

och säga till folk som går förbi

detta är Guds hus