Utan ord

Aldrig har jag väl känt mig så ensam och utlämnad som där.
När mörkret lättat och tystnaden ljudlöst gått från rum till rum och sakta lämnat..
Nakna väggar med frågor.
Samtal utan svar.
Så vaknade morgonen,
där vaknade jag.

Fri vers av Pia //
Läst 543 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2014-05-26 12:10

Skriv ut
Spara som PDF

danne // Vart känslan tar vägen är svårt att säga,när det återerövra det undertryckta och vi återse det vi en gång minns. Det lämnar aldrig oss utan det kan ses som den byter bara utsida, men vi blir rikare om vi lär oss hur det förhåller sig. Hur än det upplevs ! Svårigheten är att se, att det tillfört nya möjligheter som en dörr har öppnats ! Så känner jag ungfär när jag läser dina ord Pia! KRam 2018-12-19

KattenKin Du träffar en känsla här i dikten som är stark och jag känner igen den, fast du beskriver den vagt runtomkring. Kan tolkas som enbart inre skiftning, typ uppvaknande, eller känslan efter en separation. Mycket vacker text. 2017-05-17

Marita Ohlquist Berörande text som går in som en tagg i hjärtat! 2017-05-16

ej medlem längre Så kärnfullt, en karg sårbarhet finns i dikten! Uppfattar uppvaknandet både konkret och metaforiskt. Detta är fantastiskt: "Nakna väggar med frågor." Ensamheten är väldigt bra gestaltad här. 2016-12-01

S.A.I. Steve Lando uppvaknande klarhet 2014-05-30

axveronika Bra fångad ångest 2014-05-29

Lena Själsöga Keijser detta är ett smycke din stämma är vacker 2014-05-27

Lars Hedlin Bra framfört med känsla! 2014-05-27

cilax glidning mellan kropp, rum, väggar. vackert 2014-05-26