ur öknarnas
pyramidstränder




där hägrar vakar med vassens rörda





landar
nystanet



beduiner bar nejlikans doft
pudrade kanel
i

oron




skalbaggen

svävar
tondjups
höjder




breder ut vingar

mjuka mantlar läggs om en kvinnas axlar




hon bärs av
eldmantra


vid en av sjöarna


skymningssjöarna



glider manteln
som vore den ett vattenfall

av


hennes rygg



skalbaggen
beundrar


en kvinna skrudad i regnbågsglas