Fingertopparna ljudar ord av besvikelse.
Tynger sig som att dragningskraften byggt muskler av anabola.
Känner längtan av att se blodet droppa.
Låta ångesten få hamna utanför det som är kvar av det som kallas jag.
Vill sluta sakna det jag aldrig haft.
Låta nosen förtränga doften av något jag sågärna ville skulle finnas.
Kasta hjärtat ut från kroppen.
Slippa vara jag för att någon gång orka att våga tro igen.