de bär
skålar med färg


given av
marker




av sand kavlar
elden glasskivan

uret släpper pendelns rörelse

mortel
är kvarnens mjuka
malande




gryningsdroppe stiger
ur källa


rör vid
mitt hjärta




färgmakerskan
målar med mjuka penslar
håller tömmarna mjukt




drager varsamt plogen
sätter kornen
ur det givna
av marker





idag mötte jag
en snok samt en padda i samtal med varandra
paddan var den padda jag mötte
härförleden
häromsistens
från svartbrun kommen in i brun
så var det med paddan
skiftar paddor färg med jorden
så gör de sade snoken
innan snoken samt paddan
slank in i sakta gemak
bland tistelträden

hm


vet ni verkligen ej att allt är träd
är detta ett ologiskt påstående
är detta att fråntaga allt dessas vara
inte alls
det är en verklighet med djup
kärleksvisdom
era tankar är enkelriktade



träden
tistelträden


bär
djupt violetta blommor


vingfolken är samlade
i kronhavets
nektarhänder


tistelträden
bjuder

bärnstensdroppar



ett samtal hördes jordnära
vid tistelträdens rötter


snart blå
bollar

jonglerar luften med




orden


rinner

regnar in
i
genom

som vore orden
trädens

trädets
krona


minns du den skenande
elefanthjorden
hur de höjde snablarna
trumpetade
himlarnas basuner ljuder

öronen
seglen är hissade
skeppen far i vågor av höga

vingar
utbredda

rockor flyger i himlars hav

hovarna
elefanternas
är dånande trummor


minns du
den skenande elefanthjorden

hur hjorden dånande
rev ned hyddor
lyfte eldar

hur folken med uppspärrade
uppspärrad syn kastade blicken

blickar bakåt

hur benens
trumpinnar sprang

sprang


folken kände ej taggarna
de själva spritt ut


elefanthjorden
skenar
virvlar upp det damm

folken kastade över
axlarna


det var i den stunden
folken sände sitt hopp


de hoppade allt högre
och hjorden lugnades


regnen vattnar
vattnade det upprörda


hur kan språk
språkstämma vara etts
ens

språkstämma är
allts





vinden glöder
i kärlek





havet
speglar
det ansikte
vinden en gång

drömde




så många drömska
ögon

möten



vinden
en man

såg en gång i sanden
hennes ansikte




andandes in marknadens dofter
nejlika kanel

hörde hennes bjällror
mjuka


klingande

så vacker
hennes gång




vinden ber havet
lyfta henne ur
djupen


vari hon
gömde sig

för världen


med de spruckna händernas skärvor





kippande skor
klapprar nedför trappan

nedför
stentrappor


minns du
källaren med


de stora stenarna
blocken


lagda i vägg

svalkan
jorddoften
hyllorna
med saft med sylt


kippande skor kan skava


glömmer du andningen
kippar du efter vad
efter

efter luft


så
står du på bergets topp


är berget berg
eller är berget klippa





bergsväggarna
lyfter undan


slöjan från hans ögon




han ser
sitt liv målat
i djupa indigotoner


han hör en kvinnas röst
nynna



hon håller en själ
tätt intill sitt bröst
bröstet sitt inres



så har jag alltid älskat dig
make

min själ längtar




klipp
klippetiklapp
klapprande
kippande

klippa
är klippan ett berg


hur
kom du
dit

nyligen var du i källaren
glömde du vad du skulle hämta

hur
kom
du dit
hit

nyligen var du i källaren


bergen
klipporna
ses oftast vara kompakta


hur
kan ögon veta


endast
genom att beskåda
det så kallade ytsynliga



berg
klippor har ofta gångar

det var en gång

kanske har bergen
klipporna trappor
lagda eller huggna

huggen i sten
blickade blicken
ut
vida

ett ansikte hugget i sten

du vandrade i gångar

minns du
det var en gång

en gånger en är en är två
två är en är en är två

vem bjuder här pärlande fniss
vad mumlar jag
vad surrar jag
du
jag

det gör fladdermusen
bjuder på pärlande fniss

du vandrar i blindo
låt mig leda dig i dessa ekogångar


minnet är en narr
narren bar visdom
viskandes in i kungens öra


låt mig leda dig i dessa ekogångar


så

nådde du bergets
klippans topp



skåda
in



över dalen



se flodens fårade
andas



dimfolken
svävar


bär facklor i händer



skimrande ljusbollar
i dimman


så ser
byfolken detta under




här står du
i luftens tunna skira slöjor


inlindad i luft
kokong
bred ut dina vingar



så står du här
blickandes vidare än vida



öga
öga
vad ser du
öga
öga

synens inlopps
utlopp
utlopps inlopp



hur kunde detta ske
hur detta kunde ske


det vet fladdermusen
vilken ledde dig

det vet berget
det vet klippan

vilken
vilket


bjuder dig fotfäste



så är du
en bergsros



du svävar
i vinden



buren av luften


skorna står prydligt uppställda
innanför ramen av tröskeln

se


de tröskar
den mogna säden





nattfågels
ton

svävar i nattens fält



vindar
böjer bågar




regn är de spända strängarna

stråken är den lagda pilen




du
är

instrumentet



du håller i hand



nattfågel
bjuder upp till dans




i tonen
vilken svävar

fri





det sitter en man
vid en flod


lutad till trädet
med den vita stammen




mannen
spottar kärnor

kärnorna är
ädelstenar




till den
vilken lyssnar in




kullkasta
gärna
iverns tänkta planer
varför tror ni stenmakaren vilken lade torget
med kullerstenar
bar händer
fyllda med
kärlek
med
tålamod
läste han möjligen
mönstren

svarade han stenarnas väg



om du ej förstår min upplevelse
det jag försöker säga
så får jag leva med min upplevelse
då är det du ej ser
svaret på min fråga
så får jag släppa din förståelse
in i förståelsefloden
tills den förstår

förståelse kanske kan liknas vid förlåtelse
det finns många floder och alla är de en




orden rinner
regnar
in
i
genom
som vore orden trädens
trädets krona
hur kan språkstämman vara etts ens
språkstämman är allts
ej en egendom
möjligen egendomlig
näri lyssnandet upphört

en droppe kan du icke äga
droppen sjunker in

och går det att egentligen

äga



idag
mötte jag en snok samt en padda
dessa var samt är såta vänner
samtalar i djup
hör stenarna tala

och jag hör dem än
jordnära
invid rosenträdens rötter





hon faller
ned på knä




inför ålderrosen
den vita i skimrande rosa




kryper
in under
bladverket





taggarna flätas
samman

vävs samman

som vore de
värnandefingrar




hon ser ut
drömmer


hon har stängt sig inne



ute

från



världen