en herreman så prydligt klädd
i svartvit rock, ej heller rädd,
utanför mitt fönsterglas
han satte sig så full av gras
han sjöng var morgon serenad
av bröd och bullar blev så glad

nu hör jag ej hans visor mer
inga blanka ögon mer mig ber
det enda som han lämnat kvar
är vissheten men inga svar
och en fjäder på min farstukvist
en gåva från en vän jag mist