När dom säger att jag ska se tiden an
och vänta
känns det som ett hån.

Min tid är räknad,
min stund på jorden är redan utmätt:
-Mitt liv har en sista förbrukningsdag.

"Ingen människa borde veta när,
det räcker med att veta att"
säger jag till mig själv och faller i
hejdlös gråt.

Han som älskar mig står maktlös bredvid.
Ser på mig med hängande armar
och sysslolösa händer.