Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Min fasad










Träden är
av silvrigt havsblänk mot den svaga natthimlen.







De lutar lätt
åt sidan och susar.
Vandrarna syns över bron.
De samtalar tyst med varandra.







På håll
bryts till slut grenarna itu och når vattenytan.







De glider långsamt i väg.
Bort mot havet.
Bladen skimrar röda som signalkräftor.







Men där på botten finns inget liv.







Männen försöker rädda några
men når bara dess skuggor
av silvrigt havsblänk.




Prosa av Lars Gullberg
Läst 206 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2014-07-26 00:05



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg